Melodifestival = nostalgi på många sätt

Jag har alltid varit ett fan av Melodifestivalen men från och med Amandas födelse har den fått en lite mer speciell betydelse. Amanda föddes som bekant på en fredag. Då visades "På Spåret" och vi låg på vårt BB-hotellrum och tävlade mot lagen på tv som vanligt. På lördagen var det premiär för 2009 års upplaga av melodifestivalen och vi låg i sängen och åt smågodis och sågade i stort sett alla bidrag. Sören var helt säker på att Carolina Af Ugglas skulle göra succé, och jag som vet att han alltid har rätt när det gäller musik, suckade över att en sån skitlåt skulle få gå vidare. Jag kommer inte ihåg vilken den andra låten var. Jag var ganska upptagen med att kika ner i plexiglaslådan där jordens åttonde underverk låg och snusade. Jag fattade inte att det var sant. Vi hade fått en liten flicka.
Hoppas att hon kommer tycka om melodifestivalen lika mycket som jag när hon blir lite större.
Hon visar i alla fall ett visst intresse när det gäller musik. Huvud, axlar, knä och tå med tillhörande rörelser, är en av favoriterna just nu.

Knöl på halsen - Update

Här sitter jag och smäller i mig en semla. Oron över min lilla knöl på halsen har gjort att jag tappat ett par kg, och jag jobbar på att gå upp dem igen. Men det är lite trögt när man knappt ätit på flera dagar. Jag fick igår veta att den beror på nån infektion i kroppen. Jag ska tydligen vara tacksam över att den tar smällen åt mig, så jag slipper känna av infektionen. Tack lymfkörtel! Och "tack" Radiumhemmet, Karolinska, för att det skulle ta er inte mindre 12 dagar att komma fram till detta... Nu tvingas jag äta semlor i flera dagar. Kräks. (Fast jag är otroligt glad och tacksam över att vara frisk).

Amanda 1 år - Update

Ettårskontrollen är avklarad sedan ett par dagar tillbaka och här är resultaten av vägning och mätning

Längd: 77 cm
Vikt: 9030 gr
Huvudomf: 46 cm

Har inte ammat sen hon var ca 11,5 mån. Varken dag eller natt. Hon äter inte heller välling på nätterna.
Hon somnar runt kl 20 i stora sängen. Sedan lägger vi över henne i spjälsängen. Efter ett par timmar (ibland bara en timma) vaknar hon och vill komma till stora sängen igen. Och det får hon alltid. Därefter sover hon oftast gott hela natten och vaknar runt kl 7. Det är helt underbart att få sova mer än ett par timmar i sträck.
Just nu funkar det tyvärr inte alls för Sören att natta henne på kvällen så då gör vi det tillsammans, eller så gör jag det ensam.
Däremot funkar det hur bra som helst med honom både förmiddag och eftermiddag. Konstigt det där.

Även om hon nu inte ammas längre kan jag inte påstå att det går smidigt med ätandet. Ingenting är supergott och det gäller att distrahera för att maten ska gå ner.
Hoppas att det ska gå lättare snart.

Ett halvt steg för Amanda....

...ett gigantiskt steg för mamma och pappa! Sätt på ljudet, titta på klippet, och skratta åt fåniga mamman. Men försök förstå det fantastiska i att detta är Amandas absolut första steg och att det fångades på film!!!

Födelsedagen

Amanda väcktes med paket på sängen. Söta vänner från "over there" hade skickat en helt bedårande klänning från Baby Gap, som ska bäras nästa gång vi går på kalas.
Morfar hade förutom en gåva till mammas bankkonto skickat en jättegullig kanin med posten. Den fick en puss och en kram och ett "hej" när den kom upp ur sin låda.
Vokabulären sträcker sig fortfarande bara till "hej" i olika tonarter samt ibland "ma-ma" och "dadda". Det kommer också längre meningar men på ett helt annat språk som vi inte förstår.
Av oss hade hon sedan tidigare fått en lära-gå-vagn och lite kläder. Mormor har varit vänlig nog att bidra med sommarens åkdon - paraplysulkyn, som vi ska fara runt med på Mallorca i sommar.



Vill på detta sätt även passa på att tacka alla nära och kära som kom på kalaset, och för de fina presenter Amanda fick. Ingen nämnd ingen glömd.

Dan före dan

Det var en väldigt hektisk dag. Morgonen tillbringades på Karolinska då jag upptäckt en knöl på min hals. Trots att min läkare i princip garanterade att det var en helt ofarlig förstorad lymfkörtel ville jag inte gå runt i ovisshet, så jag fick göra en biopsi på fanskapet. Svar i nästa vecka.

Sedan åkte vi in till stan för att inhandla den sista födelsedagspresenten till Amanda. En spargris. Eller rättare sagt en spargroda. (Den skulle hon få av Farbror Tony men jag hjälpte till med inköpet). Vi hittade den i den jättemysiga affären Syster Lycklig på Tegnérgatan.
Var även inne på Partystore för att inhandla lite festattiraljer till kalaset. Hittade fina papptallrikar och matchande servetter samt lite ballonger.

Efter ett år av totalt shoppingstopp tyckte jag ändå att jag var värd en ny klänning så vi sprang runt i en massa affärer men hamnade till sist på NK där jag slet åt mig en marinblå (hallå! jag har väl aldrig haft något blått på mig??) klänning från Gant. Jag var ärlig mot expediten och sa att jag kan inte prova med Amanda i vagnen så jag provar hemma. Inga problem svarade hon, vi är väldigt generösa med Öppet köp. I 30 dagar kan du gå hemma och prova. Då kom Martina Haag fram till mig och sa att hon precis hade köpt samma klänning. Det roliga i det var att jag precis (dagen före) hade köpt hennes bok. Men det kom jag ju inte på förrän senare. Synd. För det hade kunnat bli rätt roligt :)

Här är den fast i vitt. Inte direkt en praktisk färg i dessa tider



Sen satt vi faktiskt i solen (!!!) och väntade på 47:ans buss hem. Det kändes som vår ute. Tyvärr kom bussen precis på utsatt tid. Jag hade kunnat sitta där länge med näsan upp i vädret.
Klänningen då? Jo, den satt som gjuten! Hurra!

På eftermiddagen bakade vi chokladbollar (nostalgi) och en jordgubbscheesecake. På kvällen åts det Hamburgare som traditionen påbjuder.