Tänk allt man sa att man INTE skulle göra när man fick barn. Här kommer de två första undantagen.... Det är mamma som har fått stryka på foten...
Bild 1 visar egentligen på två undantag på samma gång. Napp, och inte vilken napp som helst.
torsdag 12 mars 2009
Undantagen...
Bild 1 visar egentligen på två undantag på samma gång. Napp, och inte vilken napp som helst.
Amanda and friends
Igår var en rolig dag. Mamma lät mig träffa lite nya kompisar. Ludvig, snart 7 månader och Lovisa som är född 4 dagar före mig. Det är lite orättvist för Lovisa skulle e g e n t l i g e n varit yngre än mig men hon hade lite bråttom.
Efter en gemensam promenad i snön på Lilla Essingen bjöd Ludvigs mamma på god lunch.
Våra mammor gjorde allt för att vi skulle bli bra på bild alla tre samtidigt men vi busade så gott vi kunde :)
lördag 7 mars 2009
Grattis morfar!
Idag fyller morfar år!
Grattis grattis!
Mammas o pappas present till dig kommer snart.
Kram
Amanda
Amanda 1 månad!
Tack alla snälla vänner o släktingar som grattade mig på min 1-månadsdag igår!
Dagen började med den sedvanliga sovstunden på ca 2 timmar efter frukost. Sedan åt vi lite lunch och gick en promenad till Solna Centrum. Mamma klagade över att det var samma trasor som i alla andra affärer inne i stan, och tog mig till Mc Donald´s istället. Efter att ha stått i 3 olika köer och sagt en massa fula ord, beställde hon till slut nåt som kallades mjukglass med chokladsås. Det såg riktigt gott ut och jag såg att hon njöt så jag bestämde mig för att ligga tyst o snällt i min vagn och låta henne äta den där grejen i lugn o ro. Annars är jag inte så förtjust i när vagnen stannar.
När vi kom hem kom mormor o hälsade på. Hon hade med sig jättefina blommor och en ny tjusig sparkdräkt till mig.
En jättebra dag!
Kram
Amanda
Dagen började med den sedvanliga sovstunden på ca 2 timmar efter frukost. Sedan åt vi lite lunch och gick en promenad till Solna Centrum. Mamma klagade över att det var samma trasor som i alla andra affärer inne i stan, och tog mig till Mc Donald´s istället. Efter att ha stått i 3 olika köer och sagt en massa fula ord, beställde hon till slut nåt som kallades mjukglass med chokladsås. Det såg riktigt gott ut och jag såg att hon njöt så jag bestämde mig för att ligga tyst o snällt i min vagn och låta henne äta den där grejen i lugn o ro. Annars är jag inte så förtjust i när vagnen stannar.
När vi kom hem kom mormor o hälsade på. Hon hade med sig jättefina blommor och en ny tjusig sparkdräkt till mig.
En jättebra dag!
Kram
Amanda
måndag 2 mars 2009
Stöddiga päron - skrattar bäst som skrattar sist
Eftersom Amandas mamma är född med en defekt - höftledsluxation fick vi bara ett par dagar efter Amandas födsel en remiss till röntgen på Danderyd för att kolla om det hade gått i arv. Det var fullt av jämngamla bebisar i väntrummet och ljudnivån var minst sagt hög. Det var bara lilla Amanda som snällt satt och betraktade spektaklet i sin lilla bilstol. Varvid Amandas pappa säger till de andra föräldrarna att deras bebisar ska låta bli att lära ut sådana ljud till vår dotter. Behöver jag förklara att det blev rätt dålig stämning där i väntrummet?
Har folk ingen humor frågade han sedan mig. Nej, inte när det kommer till föräldrar och deras barn, fick jag förklara. Det är väldigt känsligt det där.
Nåja nu har vi fått höra lite på Amandas röstresurser, var så säkra. Vi trodde att hon bara skulle äta och sova resten av sin spädbarnstid men ack vad vi bedrog oss. Hon har visat sig vara en helt normal bebis med helt normala behov av att göra sin röst hörd. Och jag tror inte att det har något med det relativt korta besöket i väntrummet att göra. Vad pappa än säger....
För övrigt konstaterades att det inte var något fel på Amandas höftleder och vi lämnade sjukhuset mycket glada och lättade.
Har folk ingen humor frågade han sedan mig. Nej, inte när det kommer till föräldrar och deras barn, fick jag förklara. Det är väldigt känsligt det där.
Nåja nu har vi fått höra lite på Amandas röstresurser, var så säkra. Vi trodde att hon bara skulle äta och sova resten av sin spädbarnstid men ack vad vi bedrog oss. Hon har visat sig vara en helt normal bebis med helt normala behov av att göra sin röst hörd. Och jag tror inte att det har något med det relativt korta besöket i väntrummet att göra. Vad pappa än säger....
För övrigt konstaterades att det inte var något fel på Amandas höftleder och vi lämnade sjukhuset mycket glada och lättade.
Fredagen den 6 feb 2009
Nu är jag här!
Livet i mammas mage var dock helskönt så jag drog ut på det lite extra. När de hotade om igångsättning så satte jag lite fart. Så kl 22:15 den 5 feb tog mamma o pappa bb-väskan och åkte till Danderyds sjukhus och kl 08:15 den 6 feb såg jag dagens ljus. (Jag hade kunnat dra ut på det lite till men de sa nåt om sugklocka och det lät inte så skönt så jag släppte taget).
Fyyy va kallt det var när jag kom ut, men de snälla barnmorskorna la varma filtar på mig och sen hittade jag lite mat som jag sög i mig. Då kändes allt mycket bättre.
Mamma trodde att jag var en kille och har kallat mig Hugo i 9 månader! Hmpf... Så hon blev väldigt förvånad när hon vände på mig och såg att jag var en tjej, hi hi. Dock tog det väl en ca 5 min innan hon kollade så så viktigt var det kanske inte...
Pappa ringde först till mormor och sedan farmor för att berätta att jag hade kommit. Sedan kom de snälla tanterna igen med frukostbricka till mamma och pappa. På den fanns juice i fina glas, jättegoda smörgåsar och te. Och mitt på brickan stod svenska flaggan också!
Efter frukosten blev jag vägd och mätt (3660 gr och 50 cm). Sen gick mamma och duschade och pappa fick sätta på mig min första blöja och mina första kläder. Det var en pyjamas som mormor hade köpt på väldigt tidigt stadium, och en BLÅ (!?) mössa (den där Hugos).
Vid 13:30-tiden var vi klara för att åka till Hotell-BB där vi hade bokat in oss 2 nätter. Mamma fick åka rullstol med mig och en massa väskor i famnen. Varför så mycket bagage??? Jag tror hon hade 4 väskor i olika storlekar och sen släpade pappa på en större variant på hjul också.
Det där med väskor antar jag att hon kommer förklara för mig senare i livet.
På hotellet fick vi genast träffa en barnmorska. Hon och pappa kom lite på kant med varandra på en gång och jag tänkte att det här börjar ju inte så bra men sedan visade det sig vara en toppen-tant med stenkoll på läget. Alla på hotellet var verkligen toppen och alla sa att jag var så fin! Särskilt fick jag beröm för min hårfärg även om ingen kunde säga exakt vilken färg det var, ha ha!
De första släktingar jag fick träffa var mormor och morbror Niklas. De fick se mig redan samma dag som jag föddes. Dagen därpå kom farmor och farbror Tony.
Den kvällen fick jag se min första melodifestival!
Efter två dagar var det så dags att packa alla dessa väskor igen och vi åkte hem.
Mamma tror varje dag att hon börjar få koll på läget och mina ät- och sovtider men då ändrar jag på det. Så hon kanske inte kommer kunna skriva här varje dag och berätta om mina framsteg men hon försöker så ofta hon kan.
Hej så länge!
Kram
Amanda
Livet i mammas mage var dock helskönt så jag drog ut på det lite extra. När de hotade om igångsättning så satte jag lite fart. Så kl 22:15 den 5 feb tog mamma o pappa bb-väskan och åkte till Danderyds sjukhus och kl 08:15 den 6 feb såg jag dagens ljus. (Jag hade kunnat dra ut på det lite till men de sa nåt om sugklocka och det lät inte så skönt så jag släppte taget).
Fyyy va kallt det var när jag kom ut, men de snälla barnmorskorna la varma filtar på mig och sen hittade jag lite mat som jag sög i mig. Då kändes allt mycket bättre.
Mamma trodde att jag var en kille och har kallat mig Hugo i 9 månader! Hmpf... Så hon blev väldigt förvånad när hon vände på mig och såg att jag var en tjej, hi hi. Dock tog det väl en ca 5 min innan hon kollade så så viktigt var det kanske inte...
Pappa ringde först till mormor och sedan farmor för att berätta att jag hade kommit. Sedan kom de snälla tanterna igen med frukostbricka till mamma och pappa. På den fanns juice i fina glas, jättegoda smörgåsar och te. Och mitt på brickan stod svenska flaggan också!
Efter frukosten blev jag vägd och mätt (3660 gr och 50 cm). Sen gick mamma och duschade och pappa fick sätta på mig min första blöja och mina första kläder. Det var en pyjamas som mormor hade köpt på väldigt tidigt stadium, och en BLÅ (!?) mössa (den där Hugos).
Vid 13:30-tiden var vi klara för att åka till Hotell-BB där vi hade bokat in oss 2 nätter. Mamma fick åka rullstol med mig och en massa väskor i famnen. Varför så mycket bagage??? Jag tror hon hade 4 väskor i olika storlekar och sen släpade pappa på en större variant på hjul också.
Det där med väskor antar jag att hon kommer förklara för mig senare i livet.
På hotellet fick vi genast träffa en barnmorska. Hon och pappa kom lite på kant med varandra på en gång och jag tänkte att det här börjar ju inte så bra men sedan visade det sig vara en toppen-tant med stenkoll på läget. Alla på hotellet var verkligen toppen och alla sa att jag var så fin! Särskilt fick jag beröm för min hårfärg även om ingen kunde säga exakt vilken färg det var, ha ha!
De första släktingar jag fick träffa var mormor och morbror Niklas. De fick se mig redan samma dag som jag föddes. Dagen därpå kom farmor och farbror Tony.
Den kvällen fick jag se min första melodifestival!
Efter två dagar var det så dags att packa alla dessa väskor igen och vi åkte hem.
Mamma tror varje dag att hon börjar få koll på läget och mina ät- och sovtider men då ändrar jag på det. Så hon kanske inte kommer kunna skriva här varje dag och berätta om mina framsteg men hon försöker så ofta hon kan.
Hej så länge!
Kram
Amanda
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
